En feelgoodroman                   om och för människor           och om vikten av att passa   kartan

Baksidans text

Den icke-existerande Inge Göransson kommer till sans efter att ha legat utslagen på trottoaren på Mössebergsgatan i Falköping. Femton sekunder senare finns han överraskande på riktigt och är hopplöst förälskad i den mystiska Helen, en lika svårfunnen person som han själv. Kärleken synes vara obesvarad och när den ambitiöse och svartsjuke polisassistenten Patrik Persson dyker upp tycks alla resterande förhoppningar grusas. Patrik Persson är fast besluten att sätta fast Inge Göransson för det fasansfulla brott som Patrik är övertygad om att Inge planerar.

Under tiden går livet på ingenjörsfirman vidare, med den ena brott- och lastberäkningen mer komplicerad än den andra, precis som på grannföretagets ekonomiavdelning, där fakturor konteras och timpriser kalkyleras av den outtröttliga ekonomichefen.

Men vem är det som i lönndom försöker sälja Tina Johanssons elektriska hushållsassistent?

Spänningen stegras olidligt långsamt mot den dramatiska upplösningen på Mössebergs diabasbranter.


Utdrag ur "Mannen i rutig skjorta", inspirerat av en verklig händelse när författaren var på anställningsintervju och fick en blomkruka i nacken, men även jobbet!

Helen kommer in på en anställningsintervju hos rekryteringskonsulten Kerstin Carlsson:

Plötsligt slits dörren upp och Helen kommer instormande. Bredvid dörren står en blomsterpiedestal, som den pyntbenägna Eva Nilsson en gång lyckats klämma in i det redan tidigare trånga konferensrummet. Den lugna, strukturerade och planerande ekonomichefskandidaten snubblar på tröskeln och stöter till piedestalen. Den faller mot Knut Bengtsson och kandidaten faller efter. Men först av allt kommer den stora monsteran, som stod på piedestalen, flygande och träffar Knut Bengtsson i bröstet. Efter den välväxta krukväxten kommer piedestalen och slutligen Helen, som är orsaken till röran, som även lyckas att trassla in högerarmen i piedestalens ornament, få ansiktet i monsteran och bli liggande raklång i Knut Bengtssons knä. 

"Nej men …” utropar Kerstin Carlsson.

"Oj!” säger Knut Bengtsson.

"Fan i helvete!” svär den påtänkta ekonomichefen inifrån monsteran.

"Oj, oj, det gör ingenting”, säger Kerstin. ”Låt det vara!” 

"Jag sitter fast i den här förbaskade pallen”, muttrar Helen halvkvävd av den stora krukväxtens bladverk. Hon spottar och fräser och börjar långsamt få kontroll över armar och ben. Hon lyckas lirka ut armen från piedestalens håligheter, lägger handen på Knuts axel och reser sig halvvägs upp. Deras blickar möts. Helen ler försiktigt och borstar först bort lite blomjord från sitt ansikte innan hon plockar bort en liten jordansamling på Knuts näsa. Han börjar gapskratta.

© Copyright Magnus Danielson

Kontakt: hej@magnusdanielson.com